En svängom till paradiset... samt ett litet boktips!

Då var vi i Pipa ett par dagar. Stina är tjejen med koll, så hon har varit lite reseledare och hade koll på ett hostel här i Pipa som skulle vara bra, vilket vi fann så här delar vi nu hostel med kolibris, små apor och ett finskt par!

Det går ingen nöd på oss här, Pipa är från början en liten fiskeby men som på 80-talet blev ett surf-paradise och så fortfarande är... Det är stor skillnad från Fortalezas storstad. Här känner man sig hel trygg och man är inte så ensam om att vara en "gringo".

Det kanske låter lite banalt. Men vi har gått och lagt oss kring nio på kvällarna och vaknat runt sex på morgonen hela vistelsen här. Antingen för att gå och träna eller börja plugga. Värmen och allt träning tar på krafterna och efter att det blir mörkt, efter 18 känns det som om det är natt och man är redo att knyta sig. På så vis har vi inte heller varit ute mycket kvälls tid. Vilket säkert varit positivt i en stad som Fortaleza. Det enda vi blivit av med är väl nyckeln till vår första lägenhet som försvann i sällskap med mina shorts som blev stulna vid banorna. Detta då jag för första gången fick äran att ta hand om den... typiskt... Men, jag fick åter förtroende på senare tid då vi inte alltid hade träning samtidigt.
Annars har jag "bara" (ta i trä, peppar och salt) blivit stulen på en vattenflaska och en kopp kaffe. Detta då jag gåendes på gatan, mött en man, "som förmodligen inte har ett hem", sträckte ut handen och tog både vattenflaskan och vid det andra tillfället kaffemuggen. Lika paff varje gång, men kort därefter inser att de båda var i större nöd av vätska än vad jag var.

Jag har blivit lite av en grubblade tack vare metalträningsboken som Stina hittade och som jag lyssnat på. "Det blir alltid som man tänkt sig" av Olof Röhlander. Ett boktips! Den ger en tips i vardagslivet som inför en prestation. Det är en massa motivations "tjohej". Du själv är största fienden, blaha! Men det är så sant, allt han säger. Jag har lyssnat på den som ljudbok och hans sätt att berätta gör att det känns som om han talar till en. Han berättar om personliga erfarenheter, då han började på pingisgymnasiumet i Falkenberg (!) till ex. Träning ger färdighet!!! Men att man måste träna på rätt saker! Lätt att fastna i sina egna problem och glömma varför man gör det man gör och var man är påväg... 

Nog om det. Jag ska nu återgå till detta paradis. Lägga mig vid poolen hos de andra töserna. Här är lite bilder från gårdagen då vi var vid "delfinstranden..."

På väg mot "Praia do Golfinhos"

Många kolibris!

Poolbad igår kväll

Delfin som jagar fisk, svår att få på bild! 

Imorgon åker vi till Recife och träffar Karol och Renata igen, som vi träffade första helgen vi var här, under karnevalen. Samt på lördag åker vi till Rio de Janeiro, då vi åter kommer att lira lite volley men även turista!
/Kristina

Att leva i en pekbok!

Hej!
Nu tänkte jag berätta om hur det är att leva i en pekbok... För här i Brasilien är det som tidigare nämnt svårt att kommunicera med befolkningen om man inte pratar portugisiska. Så här efter 2 månader i landet har vi ju lärt oss några få ord men även när vi försöker kommunicera med våra portugisiska ord (som vi tycker låter väldigt portugisiska) så tittar alla på oss och verkar ha bestämt sig för att inte förstå! Så nu är det nästan så att peka-leken är det första man tar till och den är ganska kul!:) Häromdagen skulle jag boka pedikyr tid till mig och Stina. Jag gick in på salongen sa Hej, pekade på mina tår... Varav killen frågar om jag ska ha både manikyr och pedikyr (tror jag), pekar på tårna igen, då skickar han fram en annan som jobbar där... Dax igen... pekar på mina tår, hon nickar, jag säger kl sex, hon nickar, jag säger 2 personer, hon upprepar 2 personer... sedan säger vi hejdå och jag går hem till Stina och berättar att jag tror jag har bokat tid till oss kl 18 samma dag! (och de hade jag!)
För att bli bra på peka-leken behöver du kunna 1. Peka 2. Några få ord på lämpligt språk 3. Le/Skratta (användbart då ni absolut inte förstår varandra, vem blir inte glad av en glad person liksom)

Nu har vi inte många dagar kvar i Fortaleza och ännu färre träningsdagar.. Vi är ju på träningsläger vilket kanske inte framgått så tydligt av bloggen då jag knappt skrivit om de.
Men iaf 2 månaders träning är avklarad och återstår typ 2 veckors träning. Brasseträningen består ju av mycket bollberöring och de har vi absolut fått! Framstegen är svåra att se så här när man är i det... Träningspassen vi haft halv tre har min kropp mest fokus på att hålla kroppstemperaturen på en ok nivå men när man sen tränar tidigt kl 07 eller sent kl 16 så kan man även reflektera lite över vad det är man håller på med... Och då kommer den stora frågan... Hur svårt ska de vara att göra rätt? Jag menar efter två månader varför kan inte stop & set, topspinnnn, around the ball vara självklarheter för hjärnan tillsammans med kroppen att utföra! Okej allt behöver ju inte sitta för vi måste ju ha någon anledning att komma tillbaka nästa år... Så Tessan -Patient!

Hoppas alla där hemma har en riktigt skön påsk! Vi gör iaf så gott vi kan... Stina och Kristina ligger och grillar sig på Crocobeach (får en massage) just nu och ikväll är vi bjudna till Malin och Sigge för att fira påskafton med poolhäng, öl och snacks! :)

Glad Påsk!




Vi har gått och blivit "stammisar" på hotell Oasis... En bra start med deras hotellfrukost sedan skönt häng vid deras härliga pool...

Turning Torso

Lunch caipirinhan- den bästa caipirinhan?

Söndagsbåttur med tjejerna- Hög säkerhet!

21e....

Idag är det den 21 mars och det betyder 3 månader till min födelsedag och midsommar och det kan ju vara kul! MEN det betyder också bara 1 månad tills vi landar på Kastrup... :( känns ju lite tyngre! De positiva med de är ju förstås att se er alla ta emot oss där när vi landat efter en lång flygning och att jag räknar med att våren är kommen i Sverige då! (mest positivt för er kanske?!?)

Annars flyter vardagen på här... Jag tog över Stinas förkylning efter Jenny åkt så nu har det varit träningsvila för mig två dagar.. Rastlösheten är jobbig men jag hoppas min ömma axel har uppskattat vilan. Idag blir det iaf träning igen!

Igår när jag gick till affären efter att ha suttit i värmen och kollat på tjejerna när de tränade fick jag en oerhörd längtan av att vara i kylan 1 timme bara. Ta på sig de skönaste kläderna man har, krypa ner under en filt i soffan hemma på södra Skolgatan! Ååh... Vet att ingen av er där hemma kan förstå den känslan just nu... men sen så gick det över ganska snabbt när jag kom in i affären och deras AC!

Tjejerna verkar kämpa på bra med sina studier. Stina ställer klockan mitt i natten för att gå upp och studera!:) Kristina verkar ha det roligare för hon åker iväg och tar bilder av Fortaleza! :)
Själv försöker jag lära mig lite portugisiska men de är med blandad lycka i det!

Flitens lampa lyser!

Jag gillar ju att beskriva livet i bilder så här får ni några fler att njuta av...

Luiza-Sandrós, Oi och jag på lite poolhäng!

Mentaltränar inför backhoppningssäsongen?

Vem lurar vem?

Så här glad kan man vara efter att ha gjort en blåsfisk i sanden!

Blåsfisk

Änna rolig sport detta här!!!

Då var det bara tre veckor av träning kvar! Man märker av att tiden går fort när det känns som om man klipper naglarna hela tiden konstaterade jag och Sigrid i morse! 

Träningarna är fortfarande mycket fokus på "patience!!!" som Wesley säger till oss alla, och sen Sandros, boll-Kallens, standardfras "never give up!". Det får man höra under varje träning. Inte bara en utan kanske fem gånger. Så det är bara till att ösa på. Hur mycket svetten än rinner! Vi har oftast haft 14.30 passet, då det fortfarande är ganska varmt. Idag var det dock lite molnigt, man svettas lika mycket för det. Men av någon anledning kändes det inte så extremt jobbigt idag som det kan göra. Trots att vi bara var tre och inte fem som vi brukar vara då Therese och Malin kände sig lite krassliga idag. Det är så svårt att se själv att man utvecklats. Att passa har vi definitivt blivit betydligt bättre på. Det nöts det mycket på. Jag ser verkligen att Therese och Stina har blivit bättre i alla moment. Men för en själv är det alltid svårt. Idag fick jag dock till många bra anfall, så länge man väntar och kommer bra i timingen till bollen, faller allt annat på plats! Till och med att träffa bollen med hela handen, (mitt största problem...). Men andra ord var det en grymt rolig och bra träning! Kan även vara så att vi bara kände oss grymt snygga i våra nyuppsydda bikinis! Alla ni som inte spelar beach borde faktiskt börja. Ni vet inte vad ni går miste om! ;) Sen det  obligatoriska badet efter är grädden på moset!! Oavsett om det är i Fortaleza, Västra Hamnen eller på Långö! :)

I lördags åkte Jenny hem. Jenny som är go vän till Therese har varit här i tio dagar. Det var riktigt kul att lära känna denna Ystad tös. Fräsch fläkt i vår vardag. I och med att hon var här blev det en hel del utflykter. (Se tidigare inlägg med bilder! ) Jag och Stina hängde dock inte alltid med eftersom vi måste ta oss i kragen och plugga emellanåt. Men ett par middagar ute blev det bland annat. Toppat med en utgångskväll sista kvällen hon var här. Therese har ju även där tävligsinstinkten framme och skulle klå Anne-Lenes capirinia antal. (Tänker även på pizzabuffen då hon skulle tävla med Adam om antalet ätna pizza slizes....) Låt säga att hon lyckades med Anne-Lenes rekord...

Jennys sista kväll!

Stina har även hon utlyst en tävling. Dock med sig själv, att äta så mycket papaya så att hon mår dåligt. Detta eftersom papayan här är så sjukt god och hemma inte alls. Så, lika bra att bli riktigt äcklad av den när vi kommer hem för att inte sakna den. 

Jag har precis kokat lite kaffe som Therese var och köpte till mig och Stina. Vilken ängel!! Det är så grymt gott kaffe i detta land! Måste köpa med hem en massa!

Nu sitter jag här och skriver några rader då jag istället borde skriva om ekosystemtjänster och varför de är bra… varför de behövs i städer etc. Men av någon anledning blir jag jätte trött av det. Konstigt. Det är väldigt intressant och jag har hittar många intressanta projekt som gör en glad. (De kanske inte handlar helt om mitt examensarbete, men ändå). Världen är inte bara på väg att gå under, det finns hopp! Smarta människor som med hjälp av naturen finner lösningar. Såg precis ett klipp om hot om "desertification".  http://www.upworthy.com/someone-give-this-man-a-nobel-prize-already-he-s-going-to-save-the-planet. Samt http://themanzanarproject.com är ett annat projekt där en gullig farbror ger lite hopp om framtiden. Eller denna, en extremt amerikansk man, som har något vettigt att säga. Exempel på vad mangroveträd (!) kan åstadkomma! http://www.youtube.com/watch?v=_P1rPnVUME4.

Så, det var en liten avstickare! Igen… Men visst ger det en lite hopp! Inte bara dessa typer av klipp som man ser många av, på tal om mangrove. http://www.youtube.com/watch?v=99BptMqzPmU
Det var för er som har en liten stund över! :)

Hur som, jag tror att denna resa har varit väldigt bra för mig. Examensarbetet blir lite utdraget, men vad gör det. Stina och Wesley har var sitt kollegieblock vars framsida det står "No Stress" på. Massa klistermärken med det samma som ändå är bra påminnelse om att ta ett steg tillbaka emellan åt och inte fastna i allt som händer runt omkring. 
Vi har nu bokat vår resa till Rio där vi kommer att tillbringa vår sista vecka i detta land. För den här gången. Innan dess kommer vi tillbringa ett par dagar i Pipa, vilket ska vara ett riktigt fint ställe, innan vi återser våra nyblivna vänner Renata och Karol i Recife. Men innan dess har vi som sagt tre veckor kvar här i Fortaleza, de ska vi ta vara på!!!
Massa kramar till Er där hemma! /Kristina

Många kommentarer...

Ja jag måste väl svara på de många kommentarerna som kommit på min rubrik på förra inlägget! Helt enkelt gick det lite fort och bilden kom inte med så ni kan få den så här i efterhand!

Annars så har brasilianska livet rullat på... Vi är stor konsumenter på klänningar i de här landet och nu måste det inhandlas en väska som vi kan skicka med Jenny hem!

Lägger upp lite bilder här för er att njuta av...

Kul att se att de är så många som följer oss och vi blir superglada för alla era fina kommentarer och hälsningar!

Ta hand om er... Nu ska vi dra till stranden och få massage!

;)

Livet på en åsna...

Jaha då har ytterligare tid gått här och jag har blivit ordinerad av dr Stina att skriva blogginlägg så de är väl bäst att lyda!:)

Jenny har kommit hit och redan varit här en och en halv vecka nu. Detta har betytt att de har blivit lite turistande och inte bara vardag för oss...

Men helgen innan Jenny kom var det ju välgörenhetsturnering på lördag kvällen denna gång även för oss tjejer. Vi ställde upp med ett starkt skandinaviskt startfält... På spel stod ett rosa nät och rosa linjer!! Turneringen spelas bäst av ett set till 21 undantag finalen som kördes fullmatch.
Stinas och mitt mål med turneringen var dock kanske lite udda.. Målet var att få möta det svenska eller norska "landslaget"!:) Hamnade i en fyra grupp med ett brasselag som vi slog och sedan två svensklag som det gick mindre bra mot (däribland Kristina och hennes partner Malin). Men lyckades ta oss till kvarten och där fick vi möta Norge (Cindy & Janne)! Mission completed!;) Finalen spelades senare mellan Sverige och Norge där Sverige (Karin & Nina) kammade hem segern och det fantastiska rosa nätet!

Glada tjejer efter kvartsfinalen!

Det har även hunnits med en svenskmiddag hemma i Zunga-house där alla svenskar/norskor som är här  samlades åt köttbullar och massa annat gott då det nu börjar bli lite hemresor mot Sverige igen för några!

Så till allt turistande... Förra veckan begav Jenny, Kristina och jag oss bort mot centrum av Fortaleza och besökte Katedralen, ett turist centrum med ett museum som ligger i ett gammalt fängelse och även Mercado central.

På lördagen var det sen Cachaca museet och iPark på dagordningen. Fick tag på en taxichaufför på morgonen som ville köra för oss fram och tillbaka för 160 reais (han stannade och väntade på parken hela dagen). Förflyttar sig till 90% i taxi och 10% till fot skulle jag tro.. När vi kom fram var det ingen som pratade engelska vid entrén så klart men med lite diskussioner där ingen förstod inget lyckades vi köpa entrébiljetten till studentpris (körkortet funkar som studentlegitimation på de flesta ställen). Snabbt fixade fram en kille som pratade engelska också. Så med egen guide fick vi information om parken, bjöds på ett glas med sockerrörsjuice. Puuh... sött va de men med lite lime så gick de ner!:) Sen var det iväg och göra så många aktiviteter som möjligt! Sigge och Wesley slöt också upp med oss! Först ut var linbanan sedan blev det bananbåt. Stina och Sigge provade Wakeboard och var riktigt grymma på de!

Stina precis landat efter hopp

Efter att ha intagit lite lunch stod pilbåge och paintboll på schemat. Riktigt kul hade vi men gick inte så jättebra för team kamouflage!:) Dagen avslutades på Cachaca museet där vi fick en inblick i Ypioca historia och hur cachacan görs... Vilket så klart avslutades med provsmakning!

På söndagen tog tjejerna paus i turistandet... Kristina stack ner till planerna och spelade lite beach med Cindy, Sigge och Adam medan Stina gick med Nina och Anne-Lene och käkade hotellfrukost och hängde vid poolen.

Jag och Jenny hade bokat en dagstur till en strand Morro Branco utanför Fortaleza. Så vi åkte iväg med buss och sedan blev de lite gruppturistande med ett gäng.. Åkte beachbuggy på stranden och stannade vid lite olika sötvatten sjöar/vattenhål för svalkande bad.

Nu är de ny vecka och vi ska försöka visa Jenny det sista av vår stad innan hon återvänder till Sverige och vi återvänder till vår vardag här..

Tchau!

Halloj!

Ja, det bidde inte så mycket bloggande som man kunnat tro nu när vi har internet! Så jag kör på ett litet inlägg till för att hålla er uppmärksamhet uppe!

Senaste veckan har vi haft finbesök från Sverige, Tessans vän Jenny är här och förgyller vår tillvaro.. hon stannar till nästa lördag så vi har en hel vecka till med äventyr framför oss.
Imorgon ska vi åka till en typ av äventyrspark kombinerat med Skansen, ska bli kul, kommer en rapport när vi varit där... dumt att förutspå vad som komma skall!

På väg mot en svalkande caiprinha!

Allt är inte nöje i Brasil, även vardagssysslor måste göras! 

Öl i ishink! 

Vad har vi då hittat på här borta senaste tiden?! Ja jag, Stina, har faktiskt mest pluggat i veckan och fått en del gjort. Jag ligger ju lite på efterkälken nu eftersom vi inte har haft internet så nu blir det att jobba ikapp lite. De andra töserna har gett sig ut på lite mer äventyr som att kolla in en katedral, gå på marknad som ligger beläget i ett gammalt fängelse, gått på bio och hunnit med ett besök hos frissan. Lite öl- och caiprinhadrickande har också hunnits med! =)

Vad gömmer sig under osttäcket??

Ja det är väl lite vad som hänt här! Vad händer därhemma? Någon som vill berätta?! =)


Kram o Hej!