Änna rolig sport detta här!!!

Då var det bara tre veckor av träning kvar! Man märker av att tiden går fort när det känns som om man klipper naglarna hela tiden konstaterade jag och Sigrid i morse! 

Träningarna är fortfarande mycket fokus på "patience!!!" som Wesley säger till oss alla, och sen Sandros, boll-Kallens, standardfras "never give up!". Det får man höra under varje träning. Inte bara en utan kanske fem gånger. Så det är bara till att ösa på. Hur mycket svetten än rinner! Vi har oftast haft 14.30 passet, då det fortfarande är ganska varmt. Idag var det dock lite molnigt, man svettas lika mycket för det. Men av någon anledning kändes det inte så extremt jobbigt idag som det kan göra. Trots att vi bara var tre och inte fem som vi brukar vara då Therese och Malin kände sig lite krassliga idag. Det är så svårt att se själv att man utvecklats. Att passa har vi definitivt blivit betydligt bättre på. Det nöts det mycket på. Jag ser verkligen att Therese och Stina har blivit bättre i alla moment. Men för en själv är det alltid svårt. Idag fick jag dock till många bra anfall, så länge man väntar och kommer bra i timingen till bollen, faller allt annat på plats! Till och med att träffa bollen med hela handen, (mitt största problem...). Men andra ord var det en grymt rolig och bra träning! Kan även vara så att vi bara kände oss grymt snygga i våra nyuppsydda bikinis! Alla ni som inte spelar beach borde faktiskt börja. Ni vet inte vad ni går miste om! ;) Sen det  obligatoriska badet efter är grädden på moset!! Oavsett om det är i Fortaleza, Västra Hamnen eller på Långö! :)

I lördags åkte Jenny hem. Jenny som är go vän till Therese har varit här i tio dagar. Det var riktigt kul att lära känna denna Ystad tös. Fräsch fläkt i vår vardag. I och med att hon var här blev det en hel del utflykter. (Se tidigare inlägg med bilder! ) Jag och Stina hängde dock inte alltid med eftersom vi måste ta oss i kragen och plugga emellanåt. Men ett par middagar ute blev det bland annat. Toppat med en utgångskväll sista kvällen hon var här. Therese har ju även där tävligsinstinkten framme och skulle klå Anne-Lenes capirinia antal. (Tänker även på pizzabuffen då hon skulle tävla med Adam om antalet ätna pizza slizes....) Låt säga att hon lyckades med Anne-Lenes rekord...

Jennys sista kväll!

Stina har även hon utlyst en tävling. Dock med sig själv, att äta så mycket papaya så att hon mår dåligt. Detta eftersom papayan här är så sjukt god och hemma inte alls. Så, lika bra att bli riktigt äcklad av den när vi kommer hem för att inte sakna den. 

Jag har precis kokat lite kaffe som Therese var och köpte till mig och Stina. Vilken ängel!! Det är så grymt gott kaffe i detta land! Måste köpa med hem en massa!

Nu sitter jag här och skriver några rader då jag istället borde skriva om ekosystemtjänster och varför de är bra… varför de behövs i städer etc. Men av någon anledning blir jag jätte trött av det. Konstigt. Det är väldigt intressant och jag har hittar många intressanta projekt som gör en glad. (De kanske inte handlar helt om mitt examensarbete, men ändå). Världen är inte bara på väg att gå under, det finns hopp! Smarta människor som med hjälp av naturen finner lösningar. Såg precis ett klipp om hot om "desertification".  http://www.upworthy.com/someone-give-this-man-a-nobel-prize-already-he-s-going-to-save-the-planet. Samt http://themanzanarproject.com är ett annat projekt där en gullig farbror ger lite hopp om framtiden. Eller denna, en extremt amerikansk man, som har något vettigt att säga. Exempel på vad mangroveträd (!) kan åstadkomma! http://www.youtube.com/watch?v=_P1rPnVUME4.

Så, det var en liten avstickare! Igen… Men visst ger det en lite hopp! Inte bara dessa typer av klipp som man ser många av, på tal om mangrove. http://www.youtube.com/watch?v=99BptMqzPmU
Det var för er som har en liten stund över! :)

Hur som, jag tror att denna resa har varit väldigt bra för mig. Examensarbetet blir lite utdraget, men vad gör det. Stina och Wesley har var sitt kollegieblock vars framsida det står "No Stress" på. Massa klistermärken med det samma som ändå är bra påminnelse om att ta ett steg tillbaka emellan åt och inte fastna i allt som händer runt omkring. 
Vi har nu bokat vår resa till Rio där vi kommer att tillbringa vår sista vecka i detta land. För den här gången. Innan dess kommer vi tillbringa ett par dagar i Pipa, vilket ska vara ett riktigt fint ställe, innan vi återser våra nyblivna vänner Renata och Karol i Recife. Men innan dess har vi som sagt tre veckor kvar här i Fortaleza, de ska vi ta vara på!!!
Massa kramar till Er där hemma! /Kristina