Detta inlägg
skrev jag häromdagen… men det vet ni ju inget om… ;)
Igår efter
träningen när vi obligatoriskt badade kände jag mig lite euforisk. Det är så
j-la gött! Vattnet och vågorna var underbart men så klart hade det en del med
träningen att göra också, sista delen då vi körde "side-out" gick
riktigt bra. Men jag kände mig även väldigt tacksam! Tacksam att Stina och
Therese kläckte ur sig i somras att "häng med till Brasilien i vår"
och lite tacksam att jag hoppade på det utan att tänka! Tacksam även att jag
ändå grät, innan vi åkte, ja, kanske inte hade behövt gråta så mycket, för att
jag skulle vara borta två månader från vänner där hemma. Men då vet ni med
säkerhet att ni betyder mycket!
Två svenska
tjejer åkte hem häromdagen och Johanna undrade om vi förstod hur bra vi har
det. Och ja, det gör vi. Vi har det inte speciellt jobbig, mer än svettigt på
gymmet o h sådär. Jo! Vi pluggar också, men det är bara skönt att få något
annat att tänka på och göra mellan träning och måltider!
Vi har även
börjat tänka mer och mer på mental träning. Stina går emellan in i sitt mentala
rum och då får man inte störa. Jag funderar mest på det här med att sätta mål
och att ha drömmar. Sen dag ett här i Brasilien, eller första träningen, har
Wesley frågat vad mina drömmar och mål är. En dag kom även frågan vem är du?
Alltid tyckt att det är en lustig fråga men kanske en tänkvärd
fråga. Intressant det här ändå, jag har även det senaste året fått frågan
vad mitt drömyrke är ett par gånger. En fråga som kanske är lättare att svara
på än vad målet är. Men också så svårt tycker jag! Hoppas några känner igen sig
så det inte bara är jag som för tillfället har ett extremt kall eller driv för
den storslagna drömmen.
Jag börjar
dock förstår att det är viktigt med mål. Jag har mest gjort det jag tyckt var
intressant och kul med mitt liv tror jag. Mer eller mindre spontana saker.
Utbildning som jag tycker är super intressant och viktig. Samt ägnat mig åt en
sport som jag älskar. Vad mer än så kan man drömma om, än att ha när och kära
runt omkring sig. Vilket jobb jag få spelar mindre roll just nu. Men att ha
något att verkligen sträva efter är nog viktigare än jag förstått. Annars är
man en sån här medelmåttig svensk... Jante hit och jante dit!
Detta blev
personligt… Men beach volley är väldigt mycket en mental och psykisk sport för
er som inte känner till det. Det är repetition efter repetition och det är det
det handlar om. Tålamod! Wesley är på oss alla om att hitta detta tålamod!
Man vill ju alltid göra rätt saker, gärna på en gång...
Sen att jag
aldrig kan öppna min hand när jag anfaller är det nog mina coacher genom åren
som fått ha tålamod med också. Jag menar, hur svårt kan det vara!!!!
Annars här
borta i detta stora svettiga land är det en del trosprat...brasse byxan alltså.
Inte så rutinerat att gå och köpa sig ett par brasse-bikinis nu när brännan är
en annan. Det är även ett jäkla tjat om hur slitna hår vi har. Sol, bad, sand,
svett etc sliter en hel del på det och ändå har vi fortfarande inte kommit iväg
till ngt frisör, ännu.
Det är även en
del kost-diet prat. Jag tänker mest att jag vill äta hela tiden. Så mycket goda
frukter och grönsaker! Vi äter både en massa avokados och papaya! Therese
har även roat sig med att trycka ungdoms finnar på en papayan, då jag åter
fnissar åt henne, jag menar med henne!
Vår andre
inneboende har nu flyttat så jag har åter ett eget rum! :) nästa vecka kommer
Thereses vän Jenny på besök. Så då tar vårt hembiträde semester igen!
Då har vi nog
en massa trevligt att berätta om vad vi hittat på. Detta blev mest kanske
personligt blaha, men ändock, detta är en del av vår vardag!
Kramar på Er,
Kristina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar